Min mamma fyller år snart. När vi sågs i helgen berättade hon att hon har bestämt sig för att fira med en middag för alla hennes vänner och familj. Det skulle inkludera Honom. Han skulle bli bjuden. Anledningen var att hon var tvungen att bjuda Honom. Hon kunde ju inte hålla festen hemlig.

 

Jag har lovat mig själv så många gånger att jag aldrig mer ska behöva umgås med Honom. Jag har lovat den där lilla rädda och utsatta tjejen att aldrig mer utsätta oss för Honom. Jag ville säga till min mamma att jag inte kommer om Han kommer. Men jag kunde inte. Jag hörde mig själv säga att jag får se hur länge jag stannar.

 

Jag klarade i alla fall lite. Jag klarade av en mikroprotest. Det är bättre än ingen protest alls.

 

Jag såg att hon blev ledsen. Jag försökte att inte bry mig.

Jag brydde mig.

 

Två dagar senare skriver mamma att Han inte kommer. Hon hade sagt till Honom att Han inte får komma.

 

Jag vann. Vi vann. Jag och tioåringen. Vi är starkare nu. Allt kommer att bli bra.

Att vinna

Allmänt Kommentera

Min mamma fyller år snart. När vi sågs i helgen berättade hon att hon har bestämt sig för att fira med en middag för alla hennes vänner och familj. Det skulle inkludera Honom. Han skulle bli bjuden. Anledningen var att hon var tvungen att bjuda Honom. Hon kunde ju inte hålla festen hemlig.

 

Jag har lovat mig själv så många gånger att jag aldrig mer ska behöva umgås med Honom. Jag har lovat den där lilla rädda och utsatta tjejen att aldrig mer utsätta oss för Honom. Jag ville säga till min mamma att jag inte kommer om Han kommer. Men jag kunde inte. Jag hörde mig själv säga att jag får se hur länge jag stannar.

 

Jag klarade i alla fall lite. Jag klarade av en mikroprotest. Det är bättre än ingen protest alls.

 

Jag såg att hon blev ledsen. Jag försökte att inte bry mig.

Jag brydde mig.

 

Två dagar senare skriver mamma att Han inte kommer. Hon hade sagt till Honom att Han inte får komma.

 

Jag vann. Vi vann. Jag och tioåringen. Vi är starkare nu. Allt kommer att bli bra.
Jag jagar sjukvården. Är så rädd för vad det är som klämmer på nerverna i ryggen. Är så rädd för vad det är som gör ont. Är så rädd för vad det var som gjorde att jag föll. Är själv förvånad över att det här har fått mig att längta till sjukhuset. Jag som varit så rädd för allt som har med sjukvård att göra. Jag som fortfarande är rädd. Men just nu vill jag bara bli inlagd. Inlagd och genomsökt. Jag vill veta. Jag måste veta. Orkar inte med ovissheten. Håll tummarna för att de ringer idag. 

Att vara rädd och längta på samma gång

Allmänt Kommentera
Jag jagar sjukvården. Är så rädd för vad det är som klämmer på nerverna i ryggen. Är så rädd för vad det är som gör ont. Är så rädd för vad det var som gjorde att jag föll. Är själv förvånad över att det här har fått mig att längta till sjukhuset. Jag som varit så rädd för allt som har med sjukvård att göra. Jag som fortfarande är rädd. Men just nu vill jag bara bli inlagd. Inlagd och genomsökt. Jag vill veta. Jag måste veta. Orkar inte med ovissheten. Håll tummarna för att de ringer idag. 
Jag mår bra. Ångesten är helt ok. Depressionen borta. Hela julen har jag laddat för att våga berätta för P hur jag känner. Men han vill inte träffa mig. Jag fick aldrig en chansen. Jag tänker att jag är värd bättre än så. Jag är värd mer än att känna mig efterhängsen. Så P är inte mannen i mitt liv. Det är en sorg. Men jag kommer att klara det. 
 
I måndags började nästa praktikperiod. Jag trivs bra och det är härligt att märka hur mycket jag har utvecklats det senaste året. Dagarna är långa men det gör inget. Igår fick jag sluta tidigare och jag njöt av att få gå hem genom staden på min väg till tåget medan det fortfarande var ljust. Det första tåget var tidigt så jag skulle springa för att hinna med ett tidigare tågbyte. Då föll jag. Jag sprang några meter innan mina ben tappade all kraft. Två steg med svaga ben. Sen låg jag på marken. Ont gjorde det. Jag kom snabbt på fötter igen och hann ändå med tåget. När jag satt mig kände jag på mina knän. Aj. Uppskrapade kalasbyxor. Blöder det? Den känslan. Som jag inte haft sedan jag var liten och trillade på lågstadiet. 
 
Sen kom ångesten. Sen kom gråten. 
 
Och nu. Jag är så rädd. Vad hände egentligen? Varför försvann kraften i benen? Är det min sjukdom? Är det cancer? Jag orkar inte mer skit nu. Vill bara få leva i lugn och ro. Jävlar vad orättvist det kan vara ibland. Samtidigt. Jag vet ju. Det kunde ha varit värre. Det kan alltid vara värre. Men vet du? Det kunde också varit bättre. Jag måste våga tro på det. Jag måste fortsätta kämpa. 

Att falla

Allmänt Kommentera
Jag mår bra. Ångesten är helt ok. Depressionen borta. Hela julen har jag laddat för att våga berätta för P hur jag känner. Men han vill inte träffa mig. Jag fick aldrig en chansen. Jag tänker att jag är värd bättre än så. Jag är värd mer än att känna mig efterhängsen. Så P är inte mannen i mitt liv. Det är en sorg. Men jag kommer att klara det. 
 
I måndags började nästa praktikperiod. Jag trivs bra och det är härligt att märka hur mycket jag har utvecklats det senaste året. Dagarna är långa men det gör inget. Igår fick jag sluta tidigare och jag njöt av att få gå hem genom staden på min väg till tåget medan det fortfarande var ljust. Det första tåget var tidigt så jag skulle springa för att hinna med ett tidigare tågbyte. Då föll jag. Jag sprang några meter innan mina ben tappade all kraft. Två steg med svaga ben. Sen låg jag på marken. Ont gjorde det. Jag kom snabbt på fötter igen och hann ändå med tåget. När jag satt mig kände jag på mina knän. Aj. Uppskrapade kalasbyxor. Blöder det? Den känslan. Som jag inte haft sedan jag var liten och trillade på lågstadiet. 
 
Sen kom ångesten. Sen kom gråten. 
 
Och nu. Jag är så rädd. Vad hände egentligen? Varför försvann kraften i benen? Är det min sjukdom? Är det cancer? Jag orkar inte mer skit nu. Vill bara få leva i lugn och ro. Jävlar vad orättvist det kan vara ibland. Samtidigt. Jag vet ju. Det kunde ha varit värre. Det kan alltid vara värre. Men vet du? Det kunde också varit bättre. Jag måste våga tro på det. Jag måste fortsätta kämpa.