Ett lyckligt barn - del 3

Kommentera
Raset hade bara börjat. Det gled så långsamt att jag inte märkte något. Sakta sakta försvann allt som var bra. Det ersattes med destruktiva mönster. Det ersattes med mörker.
 
Men kapitel tre handlar inte om mörker. Kapitel tre handlar om ljuspunkten. Min nya vän O, som dansade in i mitt liv när jag gick i sjunde klass. Hon som var så mycket kärlek att det inte fick plats inuti. Hon som skrev vackra texter, hade blommiga kläder och doftade vanilj och cigaretter. Hon som frös hela vintern för att hon vägrade vinterjacka. Hon vars hjärta hade brustit för första gången. Hon var fin. Vi blåste såpbubblor. Vi drack te. Och någonstans där i hennes flickrum började jag gråta för första gången på flera år. Jag visste inte ens varför. Hos henne var allt okej. Hos henne fanns inga koder. Allt var bra.
 
Vi bar varandra genom resten av högstadiet. O var viktig för mig på så många sätt. Kanske viktigare än någon av oss någonsin kommer att förstå. Jag vill skriva så mycket om dig O. Men det gör ont att minnas dig. Det gör ont att vi inte har någon kontakt idag. Vi blev aldrig ovänner. Kanske var det bara så att vi hade gjort vad vi skulle för varandra. Att vi blev klara. Tack för allt O, jag vill aldrig glömma dig. 
Fortsättning förljer.