Att på ett högst kladdigt sätt se tillbaka på 2017

Kommentera
År 2017 har varit omtumlande. Det har hänt otroligt mycket. Jag har mått riktigt dåligt. Men trots att jag har lidit så har jag alltid ändå känt att jag växer. Ångesten och depressionen har inte brutit ner mig. Ångesten och depressionen har lärt mig viktiga läxor. Jag känner mig starkare nu. Jag har lärt mig att leva med det. Jag har respekt för den kraft som psykisk ohälsa innebär. Och. Jag har lärt mig att jag är precis lika stark. 
 
Jag kommer att rasa igen. Jag kommer att översköljas av ångest. Jag kommer drunkna. Men jag måste tro att jag klarar av det. Tidigare har jag vandrat igenom helvetet ensam. 2017 har givit mig människor som vandrar vid min sida. Stöttar mig. Bär mig när det behövs. Jag är oändligt tacksam över att dessa människor har hjälpt mig igenom de senaste två åren. Utan er hade jag nog inte överlevt. 
 
Det var många år sedan jag såg fram emot nästa år. Idag kan jag se på 2018 med nyfikenhet. Vad ska livet bjuda på? Det måste bli bra. 
 
Och du kompis. Du som läser så troget. Tack för att du följt med i år. Ta hand om dig!