Att vara ensam

En kommentar
Jag är så oändligt trött på att vara singel. Jag längtar efter en varm och trygg famn. Jag längtar efter närhet. Jag längtar efter tillit. Jag längtar efter att få dela stort och smått med någon. Jag har under de senaste åren mått för dåligt för att ens längta efter en relation. Det har liksom trängts undan i kampen för överlevnad. Men nu. Nu är jag starkare. Nu orkar jag. Nu längtar jag. Det känns som ett fantastiskt friskhetstecken. Ett kvitto på att allt hårt arbete har gjort skillnad. Jag är tacksam över det. Tacksam och livrädd. Alltid dubbelt. 
 
Jag har fortsatt ha kontakt med P. Han som är så fin. Han som gjorde så ont. Jag blir mer säker för varje dag. Jag vill ha honom. Han är världens finaste. Men det känns helt kört. Tidigare har jag argumenterat för att fortsätta vara vän med honom. Jag har insett att det inte går. Nu tänker jag att jag ska vara ärlig istället. Jag tror faktiskt att vi kommer att tappa kontakten om jag berättar vad jag känner. Men jag kan inte låta bli. Tänker att det 
är bättre för alla om jag är ärlig. Sen kan jag leta upp någon som faktiskt vill ha mig. Jag är värd det. 
 
1 Evahle - en blogg om psykisk hälsa:

skriven

Det kan vara jobbigt att vara ensam när man är en förhållandeperson... Men jag är säker på att du snart kommer hitta kärleken! <3

Svar: Tack! Blir alltid varm av dina fina ord. Igen, tack!
viskningen.blogg.se