Att besegra Jante med komplimanger

Kommentera

Varför är vi så rädda för komplimanger? Jag tröttnade på att de flesta i min omgivning var så snåla med komplimanger. Så jag började att säga det fina jag tänkte på. Jag tänkte att om jag genom ärliga komplimanger kan göra någons dag lite ljusare så blir även mitt liv ljusare. Jag vill sprida kärlek. 


Så hur gick det? 
Jag märkte två saker. Det första var att mina ord faktiskt kan röra vid känslor hos en annan människa. Jag har gått runt i livet och trott att jag inte spelar någon roll. Att mina ord inte är viktiga. När jag började ge människorna i min omgivning komplimanger blev de flesta generade. Det var det första tecknet på att jag gjorde skillnad. Det andra tecknet kom när jag genom en komplimang fick min medmänniska att börja gråta (på ett bra sätt). Då förstod jag hur viktigt det här är. 

Den andra insikten är inte lika fin. Allt för ofta möts jag av att människor runt mig tror att jag fjäskar. Att jag är ute efter något. Jag vet att jag också vinner på komplimanger. Men min poäng har aldrig varit att fjäska. För det här är ärligt. Det är synd att det finns människor som har den synen på omvärlden. För det är ren cynism. 

Vad jag vill säga är att jag vill att vi alla börjar strössla komplimanger runt oss. Säg vad du tänker. Det är inte farligt alls. Det är fint. Skyll inte på en Jante som sitter i väggarna. Han finns inte. Han är en påhittad skugga. Han är svag. Du vinner lätt över honom. 

En sak till. Att sprida kärlek som en reaktion på allt hat som finns kan vara fint. Men jag tror att vi behöver sprida kärlek för att vi människor behöver kärlek. Fokusera på kärleken. Det som är ljust inom just dig. Tillsammans är vi mindre ensamma.