Att skjuta upp paniken

En kommentar

Har varit ledig i två dagar. Min barndomsvän har kommit tillbaka. Vi har skrattat. Det har varit så fint. Jag behöver ha dig i mitt liv. Och jag är tacksam för att vi har varandra. Men snart får du flytta tillbaka hit. Jag behöver ha dig nära. När vi sa hej då igår kändes det som att jag skulle klara av vad som helst. Jag fick så mycket energi av dig. Allt kändes ok. Två timmar senare låg jag på golvet och skakade av ångest och gråt. Det kom som ett slag i ansiktet. Och jag vet inte varför? Får jag inte må bra? Måste jag straffas för det? Är det ångestsystemet som testlarmar? Ser om det fungerar? 




Jag är på väg till jobbet nu. Med gråten i halsen. En snäll blick från en främling ifrån att bryta ihop. Tänker att jag får sjuka mig och gå hem om jag inte håller. Men vet att i samma stund jag kliver in på jobbet kommer jag ha ett leende på läpparna. Professionell. Skuggan får vänta tills ikväll. Som vanligt. 

 
1 Lise:

skriven

Hej! Läste en kommentar av dig i Egoinas blogg om ångest. Jag har själv upplevt det en hel del och om du vill prata om det får du gärna maila mig. Något jag inte trodde på för 10 år sedan är att det blir bättre, men det blir det faktiskt. Kram.

Svar: Tack!
Viskningen