Kanske vill ni veta mer om mig. Vem är jag? Jag måste våga tro på att det fortfarande finns människor som är intresserade av andra människor. Jag vill faktiskt träffa människor. Mötas. Men det blir lätt att man stannar hemma när mötesplatserna består av alkohol, oljud och desperation. Det går inte att föra ett samtal. Det är för hög musik. Men det gör egentligen inte så mycket. För ni är inte där. Ni är i en alkoholdimma. Jag når inte in. Ni når inte ut. Jag vill inte ha djupa samtal om livet och döden. Jag vill bara veta vem du är. Höra vad du säger. Mina krav är inte höga. Fast tydligen för höga.  

 

Och jag gömmer mig bakom analysen av er. Om jag berättar vem ni är så slipper jag berätta om mig själv. Det är så jag jobbar. Jag lyssnar. Ställer frågor. Och ni blir så glada att nån lyssnar att ni glömmer att ni inte vet vem det är ni pratar med. Ni öppnar er för en främling. Och det är ganska skönt. Men var är ni? Ni som är som jag? Det är omöjligt att ni inte finns. Så konstig är jag inte. Jag är faktiskt helt normal. Sitter ni också hemma och gömmer er? Livrädda för världen? Två gömda hittar inte varandra. Om de inte råkar ha samma gömställe. Det har inte hänt mig än. Men jag måste våga tro på att det fortfarande finns en chans. Jag måste våga tro på att du använder dig av mitt bästa gömställe. Du som är som jag.

Omvärlden och jag

Allmänt Kommentera

Kanske vill ni veta mer om mig. Vem är jag? Jag måste våga tro på att det fortfarande finns människor som är intresserade av andra människor. Jag vill faktiskt träffa människor. Mötas. Men det blir lätt att man stannar hemma när mötesplatserna består av alkohol, oljud och desperation. Det går inte att föra ett samtal. Det är för hög musik. Men det gör egentligen inte så mycket. För ni är inte där. Ni är i en alkoholdimma. Jag når inte in. Ni når inte ut. Jag vill inte ha djupa samtal om livet och döden. Jag vill bara veta vem du är. Höra vad du säger. Mina krav är inte höga. Fast tydligen för höga.  

 

Och jag gömmer mig bakom analysen av er. Om jag berättar vem ni är så slipper jag berätta om mig själv. Det är så jag jobbar. Jag lyssnar. Ställer frågor. Och ni blir så glada att nån lyssnar att ni glömmer att ni inte vet vem det är ni pratar med. Ni öppnar er för en främling. Och det är ganska skönt. Men var är ni? Ni som är som jag? Det är omöjligt att ni inte finns. Så konstig är jag inte. Jag är faktiskt helt normal. Sitter ni också hemma och gömmer er? Livrädda för världen? Två gömda hittar inte varandra. Om de inte råkar ha samma gömställe. Det har inte hänt mig än. Men jag måste våga tro på att det fortfarande finns en chans. Jag måste våga tro på att du använder dig av mitt bästa gömställe. Du som är som jag.

Jag vill sitta i en bil med tonade rutor 

Jag vill se ut 

Ingen ska kunna se in 

Jag vill gömma mig för livet 

Otillgänglig för omvärlden 

Otillgänglig för omstaden 

Det som är så svårt 

Jag ser att ni pratar 

Era munnar rör sig 

Men jag hör er inte 

Det gör inget 

Jag vet redan vad ni säger 

 

Ibland måste jag se mig i spegeln 

För att få insikt 

Som omväxling till all utsik

Insikt och utsikt

Allmänt Kommentera

Jag vill sitta i en bil med tonade rutor 

Jag vill se ut 

Ingen ska kunna se in 

Jag vill gömma mig för livet 

Otillgänglig för omvärlden 

Otillgänglig för omstaden 

Det som är så svårt 

Jag ser att ni pratar 

Era munnar rör sig 

Men jag hör er inte 

Det gör inget 

Jag vet redan vad ni säger 

 

Ibland måste jag se mig i spegeln 

För att få insikt 

Som omväxling till all utsik

Jag fortsätter städa och rensa. Så skönt att få göra något med händerna. Så skönt att se resultat direkt. Så skönt att bli av med delar av min historia. Alla grejer som jag sparat för andras skull. Saker som är laddade med en känsla av skuld, skam och skuggor. Jag njuter av att skrubba bort smuts. För det är min gamla ångest jag tvättar bort. Jag orkar nu. Mer än jag orkat på många år. Jag trodde att jag var lat. Istället mådde jag sämre än jag visste då. 

Att städa bort ångest

Allmänt Kommentera

Jag fortsätter städa och rensa. Så skönt att få göra något med händerna. Så skönt att se resultat direkt. Så skönt att bli av med delar av min historia. Alla grejer som jag sparat för andras skull. Saker som är laddade med en känsla av skuld, skam och skuggor. Jag njuter av att skrubba bort smuts. För det är min gamla ångest jag tvättar bort. Jag orkar nu. Mer än jag orkat på många år. Jag trodde att jag var lat. Istället mådde jag sämre än jag visste då.