Att leva med sorg

En kommentar
Mötet med M var tungt. Det gör så ont att den viktigaste personen i mitt liv kan göra mig så illa. Det som hände var bland det absolut sista jag behövde. I längden kan jag säkert vända det här till viktiga lärdomar. Jag tror att det här gör mig starkare. Ibland är nog min relation till M inte enbart konstruktiv. Kanske skulle jag ändå behöva bryta mig loss. Men det är tråkigt att det skulle ske på det här viset. Det är tråkigt att det skulle ske just nu. 
 
Gårdagen är ett töcken. Jag släpade mig till skolan men gick hem ganska tidigt. När jag kom hem somnade jag. Vaknade framåt eftermiddagen. Precis allt kändes bakvänt. Jag har ingen ork. Jag har ingen lust. Jag ser på det som en sorg. Jag förstår mina känslor. Någonstans är det lite skönt att vara ledsen av en anledning. 
 
Idag ska jag till skolan och i eftermiddag ska jag träna. Jag längtar så efter träningen. Nu tränar jag två dagar i veckan. Jag funderar på vad jag kan göra för att öka till fler träningspass per vecka. Hur kan jag komplettera? Vad kan jag göra som mina knän klarar? 
 
1 Evahle - en blogg om psykisk hälsa:

skriven

Hoppas det snart känns bättre <3

Svar: Tack❤️
viskningen.blogg.se