Att vara lättad

Kommentera
Så hur gick det hos psykologen igår? 
Så mycket vemod. Vi var så överens om att det var en dålig idé att avsluta. Jag grät (som vanligt nuförtiden) och psykologen blinkade bort sina tårar. Det fanns någonting som var väldigt fint med vår gemensamma sorg. Jag fick ett kvitto på att min upplevelse av terapin var äkta. Jag är viktig. Jag spelar roll. Trots att det är psykologens jobb att bry sig. Mina invändningar. De håller inte längre. 
 
Vi kom fram till att vi kommer fortsätta ses ibland. Jag har råd att komma dit ungefär en gång i månaden. Det känns som en ok plan tills vidare. Tanken är att försöka få in en fot i psykiatrin. Vi får se. Känns skönt att inte bli lämnad ensam nu iallafall. Känslan blev så mycket bättre när vi inte skulle säga hej då. Om drygt ett år kan jag få en omgång terapi till. Ett år känns oändligt långt bort. Får se var jag är då.
 
När jag lämnade psykologen igår var jag så mycket lättare. Ångesten var borta. Nedstämdheten borta. Allt jag känt de senaste veckorna fick mindre utrymme. Allt känns helt okej nu. Jag känner igen mig själv igen. Det är oändligt skönt. 
 
Tack för att du finns kompis.