Att vara liten och rädd

3 kommentarer
Vaknade kl 05 imorse. Hoppades på att somna om, men det gick inte. Istället gick jag upp och åt frukost. Ska snart till skolan för föreläsning hela dagen. Ikväll ska jag träffa M. Jag vill inte. Vi har inte setts sedan sveket. Det har gått drygt två veckor och jag har gått igenom så mycket. Chocken har lagt sig. Kvar finns tomhet och sorg. Jag tror att det kommer väcka jobbiga känslor att träffa M. Jag vill undvika. Jag vet att det är fel väg att gå. Psykologen sa att jag inte behöver gömma mig bara för att jag känner mig utsatt. Jag behöver inte göra som när jag var liten. Jag får ta plats. Jag är självklar. Jag är livrädd. 
 
1 Johanna:

skriven

Det låter jobbigt. Hur gick det, blev det något möte? kram

Svar: Ja, vi sågs och det var tungt. Helt tom idag. Kommer bättre tider. Kram
viskningen.blogg.se

2 Johanna:

skriven

Du är stark som tog dig igenom det. Ta hand om dig.

Svar: Tack!
viskningen.blogg.se

3 Evahle - en blogg om psykisk hälsa:

skriven

Så jobbigt när man inte kan somna om...