Dessa dagar. Så tomma. Så fulla. Jag vill inte göra någonting. Jag vill inte vara still. 
 
Tidsfördriv. Väntan. 
Räknar minuter till nästa gång jag får äta. Räknar timmar till jag får gå och lägga mig. 
 
Tar mina lugnande. Är i en dimma och tror samtidigt att jag inte är påverkad. 
 
Precis allt är annorlunda. Precis allt är som vanligt. 
Vet inte ens om det här är färdiga meningar med en mening. 
Kompis. Förstår du något av det här?

Att svamla

Allmänt Kommentera
Dessa dagar. Så tomma. Så fulla. Jag vill inte göra någonting. Jag vill inte vara still. 
 
Tidsfördriv. Väntan. 
Räknar minuter till nästa gång jag får äta. Räknar timmar till jag får gå och lägga mig. 
 
Tar mina lugnande. Är i en dimma och tror samtidigt att jag inte är påverkad. 
 
Precis allt är annorlunda. Precis allt är som vanligt. 
Vet inte ens om det här är färdiga meningar med en mening. 
Kompis. Förstår du något av det här?
Är hemkommen. Uppsatsen är inlämnad. Livet är lite mer i ordning. Jag mår fortfarande inte bra. Jag vet inte om jag skrev att läkaren ringde? Vet inte riktigt vad jag ska tänka om det. Jag hade väl hoppats på att få någon hjälp mot det mörker jag var i. Blev bara uppmanad att äta ordentligt och inte sluta med terapin. Nu några dagar senare förstår jag att hon gjorde rätt. Men då kände jag mig jobbig. Som om hon tyckte att jag gjorde fel, att det var mitt fel att jag mådde dåligt. 
 
På torsdag är det sista terapisessionen. Jag tror faktiskt inte att jag klarar av att avsluta det här nu. Det är verkligen inte läge. Timingen är usel. Läkaren var helt inne på att jag skulle fortsätta. Men har jag råd? Jag har lite sparade pengar. Hur mycket är välbefinnande värt? Hur mycket är det värt att slippa ett helvetesår till? Helt ärligt, svaret är enkelt. Jag skulle lägga precis alla pengar jag har för att slippa gå igenom allt igen. Om jag bara visste att det skulle få mig att må bra. 
 
Det är helt galet att psykiskt välmående är en klassfråga i det här samhället år 2017. 

Att betala för att må bra

Allmänt Kommentera
Är hemkommen. Uppsatsen är inlämnad. Livet är lite mer i ordning. Jag mår fortfarande inte bra. Jag vet inte om jag skrev att läkaren ringde? Vet inte riktigt vad jag ska tänka om det. Jag hade väl hoppats på att få någon hjälp mot det mörker jag var i. Blev bara uppmanad att äta ordentligt och inte sluta med terapin. Nu några dagar senare förstår jag att hon gjorde rätt. Men då kände jag mig jobbig. Som om hon tyckte att jag gjorde fel, att det var mitt fel att jag mådde dåligt. 
 
På torsdag är det sista terapisessionen. Jag tror faktiskt inte att jag klarar av att avsluta det här nu. Det är verkligen inte läge. Timingen är usel. Läkaren var helt inne på att jag skulle fortsätta. Men har jag råd? Jag har lite sparade pengar. Hur mycket är välbefinnande värt? Hur mycket är det värt att slippa ett helvetesår till? Helt ärligt, svaret är enkelt. Jag skulle lägga precis alla pengar jag har för att slippa gå igenom allt igen. Om jag bara visste att det skulle få mig att må bra. 
 
Det är helt galet att psykiskt välmående är en klassfråga i det här samhället år 2017. 
Att vara här i Stockholm hos min vän är precis allt jag behöver. Jag tvingas äta och sova regelbundet. Jag kan vara precis mig själv och behöver inte oroa mig för att inte vara omtyckt. Allt är som det ska här. Jag skulle nog aldrig kunna tänka mig att bo här. Men jag tänker ändå på att jag inte har någonting som håller mig kvar hemma egentligen. 
 
Nu kom pannkakorna! 
Ha en fin dag kompis!

Att ha det bra

Allmänt Kommentera
Att vara här i Stockholm hos min vän är precis allt jag behöver. Jag tvingas äta och sova regelbundet. Jag kan vara precis mig själv och behöver inte oroa mig för att inte vara omtyckt. Allt är som det ska här. Jag skulle nog aldrig kunna tänka mig att bo här. Men jag tänker ändå på att jag inte har någonting som håller mig kvar hemma egentligen. 
 
Nu kom pannkakorna! 
Ha en fin dag kompis!