Att aldrig bli fri

Kommentera
Han bor nära mig. Jag ser honom när jag cyklar in till stan. Han haltar fram med rullatorn framför sig. 20 kg tyngre än när jag kände honom. Några nyanser rödare i ansiktet. Några nyanser mörkare ögon. Jag håller andan och tittar bort när han passerar. 
 
Han finns i era liv. Ni pratar om honom som den goda gamla vän han är. För er. Jag vågar inte säga att jag inte vill höra. Jag vill radera allt om honom från mitt medvetande. Men jag lägger allt på minnet. 
 
Han finns i sina barn. Vi ser varandra då och då. Båda tittar bort. 
 
Han sitter brevid mig på tåget. Hans doft. Den tar över allt. Får mig att bli arg på mig själv för att jag måste andas. Tvingas dra in honom. Doften som går raka vägen till mitt hjärta. Får pulsen att rusa. Doften som startar filmen i mitt huvud. Får bilderna att blixtra inuti. Doften som knyter ihop lungorna. Får mig att kippa efter luft. Han sitter där. Blockerar mina flyktvägar. Och jag är liten igen.
 
Vi möts ibland. Kramas och utbyter artighetsfraser. Han låtsas att han är glad över att se mig. Jag spelar med. Vågar inget annat. Han har makten. Han är den goda av oss två. Jag är lika rädd idag som alltid. När blir jag fri?