Att ha ont

Kommentera
Dagens träning gick bra. De som jobbar där är så fina. Det är så skönt att få frågan om hur jag mår just idag. Det är så skönt att få prata om smärtan med någon som förstår. Någon som på riktigt verkar intresserad av att höra svaret. Det är så skönt att inte vara ensam. De är så bra på att påminna mig om att känna efter och inte pressa mig själv för hårt. Det är skönt att bara få vara i det varma vattnet. Omslutas av det. Närvaron blir så närvarande där och då. 
 
Trots att jag har haft hög smärtnivå i veckan och egentligen skulle ta det lugnt blev det ett ganska hårt pass. Jag började lugnt och kände att kroppen svarade. Den känslan är obeskrivlig och underbar. Jag tänkte att det kunde få vara okej att ha lite extra ont på eftermiddagen och under torsdagen. Känslan av att bli riktigt fysiskt trött kändes värt det. Mitt psyke behöver fysisk aktivitet. Jag får balansera psyke och fysik helt enkelt. Hittills har jag aldrig riktigt hittat balansen. Jag har gjort misstaget att gå ut för hårt alldeles för många gånger. Jag har vägrat lyssna på min smärta. Jag har vägrat acceptera att jag är sjuk. Resultatet blir alltid att jag slits isär. Förr eller senare stiger smärtnivån över endorfinerna. Förr eller senare knäcker smärtan mig. Det här gången provar jag någonting annat och hoppas på ett annat resultat. Ett hållbart resultat. Kompis, håll tummarna!