Att missförstås

Kommentera
Idag ska jag hem till min moster på middag. Sedan min mormor dog har hela familjen och mormors närmsta vänner träffats varje år och firat mormors födelsedag. Det brukar vara fint. Tänker på hur glad min mormor hade varit om hon vetat. 
 
Kompis, trodde du att jag skulle skriva om sammankomster med familjen och enbart vara positiv? 
Nej, tänkte väl det. 

Jag tror att min moster tar priset i att missförstå mig. Det är helt otroligt. Min moster är en bra person och jag tycker om henne. Men hon kan verkligen få mig att känna mig korkad. Det känns som att hon verkligen tror att har riktigt lågt IQ. När vi är hemma hos henne blir jag ignorerad. Av alla. Det är helt absurt. Jag brukar känna mig osynlig i min mammas sällskap. Jag brukar känna mig som ett mycket litet barn som liksom bara följer med på köpet. Jag är van vid det. Men hos min moster blir det extremt. Nuförtiden är jag mest tyst där. Vågar inte säga något, vill inte riskera att inte bli hörd. Jag vet att det säkert spär på deras bild av mig. Men jag orkar inte. Jag vill inte ta den striden. Låter dem gå miste om mig. Det ligger faktiskt inte hos mig.