Att slåss med gamla spöken

Kommentera
Jag skulle ha träffat min vän igår. Men jag orkade inte. Alkohol, lugnande och sängen kl 19.30 kändes som ett bättre alternativ. Självklart är det ett dåligt beslut. Jag hade inte ens ångest. Jag ville bara få tiden att gå. Jag vill egentligen träffa min vän. Jag är rädd för vad som väcks i mig när vi ses. Jag blir så påmind om det senaste året. Det är som att jag har lagt en del av min ångest i det huset. När jag kommer dit hoppar den på mig direkt. Jag vet inte hur jag ska värja mig. Om jag ens ska värja mig? 
 
Livet har blivit enklare sedan antidepressiv medicin och terapi kom in i mitt liv. Vardagen är helt okej. Jag har verktyg för ångest och depressiva tankar. Jag har märkt att jag kommer att överleva. Men nu är det som att gamla spöken kommer och hälsar på. Gör sig påminda. Jag har inga verktyg för gamla spöken. Vet inte hur jag ska ta dem. Det slutar likadant varje gång. Jag ser dem framför mig. Jag kommer inte undan. De tränger rakt igenom mig och lämnar mig med en isande känsla. Tömmer mig på hopp och framtidstro. Tömmer mig på ålder och trygghet. Blottar en livrädd tioåring. 
 
Kompis, hur brottas du med gamla spöken?