Att undra hur Han mår

Kommentera
Den senaste veckan har jag gått runt med känslan av att det har hänt honom något. Hur mår han? Äter han? Hur mycket dricker han? Lever han? 
 
Av någon anledning som jag inte vet känns det viktigt för mig att han lever. Jag vill absolut inte att han ska finnas i mitt liv. Jag vill inte veta någonting om honom. Jag önskar att jag kunde radera honom från mitt minne. Ännu mer önskar jag att jag kunde radera honom från mitt medvetande. För han är alltid här. Lika oönskad nu som då. 
 
När han dör vill jag att han dör på ett sätt som inte går att koppla till hans missbruk. Jag vill aldrig ens behöva fundera över om det kan ha varit mitt fel. Jag vill att han ska vara lycklig. Jag önskar att jag kunde stanna där. Men jag måste vara ärlig. En del av mig vill inte att han ska vara lycklig. Jag hatar mig själv för att jag önskar en annan människa ont. Det rimmar så illa med min syn på människor. Men samtidigt, han har förstört mig. 
 
Så varför vill jag att han ska fortsätta finnas?
Är det för att jag hoppas på att få ett förlåt?
Är det för att jag någonstans tycker om honom?
Är det för att jag hoppas på ett erkännande? 

Jag vet ju att det aldrig skulle hända. Han kommer aldrig erkänna. Han kommer aldrig be om ursäkt. Helt ärligt tror jag aldrig att han kommer att förstå att det han gjort är fel. Varje gång vi ses och han låtsas som ingenting så berättar han för mig att det är mitt fel. Det är jag som har problem, inte han. 
 
Vad som än händer kommer jag aldrig glömma honom. Han kommer fortsätta jaga mig, död som levande. Därför kvittar det hur han mår eller vad han gör. Det jag kan påverka är hur jag tänker om honom. Det jag kan göra är att försöka tänka att jag är vuxen nu. Allt är lugnt. Han kommer inte åt mig nu som han gjorde när jag var liten. Nu kan jag försvara mig, det kunde jag inte då. Allt kommer att bli bra. 
 
Kompis, ta hand om dig.