Min sjukdom - del 2

En kommentar
Fortsättning...
Jag minns inte hur jag kom tillbaka till sängen. Mitt nästa minne är vårdcentralen. Jag fick en remiss till reumatologen. Jag hade fått Reiters syndrom. En autoimmun sjukdom. Mitt immunförsvar hade börjat angripa mina leder. Jag fick höra att det skulle gå över men att det kunde ta lite tid. Ett år senare hade jag fortfarande ont. Tillbaka till reumatologen och beskedet om att det ibland är så. Ibland går Reiters över till någon diffus ledvärk. Ingen vet varför. Läkaren sa att det aldrig kommer att gå över. Det fanns inte så mycket att göra. 
 
Jag skulle alltså ha ont i hela kroppen i resten av mitt liv. Det kändes som att läkaren gav mig en stor tung sten som jag bara skulle ta emot. Lycka till. Tack!
 
När jag sökte vård för min ångest för ett drygt år sedan fick jag träffa en fysioterapeut. Hon blev förvånad över att jag aldrig fått sjukgymnastik tidigare. Av olika anledningar rann sjukgymnastiken ut i sanden. När jag nu träffade en annan sjukgymnast för några dagar sedan berättade hon att den läkaren som jag träffade för sex år sedan aldrig lät sina patienter sjukgymnastik. Det gör mig så arg. Jag försöker att inte tänka på hur det hade kunnat vara om jag fått sjukgymnastik redan då. Jag saknar min gamla kropp. Jag saknar att få röra på mig. Jag tror på att om jag kan bygga upp min muskulatur igen så kan jag avlasta mina leder. Jag hoppas verkligen på vattenträningen. Idag ska jag träna i en grupp tillsammans med andra i min ålder. Jag vill aldrig sluta träna igen. Håller tummarna för att mitt bråkiga knä håller för det här. 
 
1 Johanna:

skriven

Usch vad otäckt och vilken otur du haft med läkaren..så ska det inte behöva vara :( Håller också alla tummarna på att allt går bra för dig nu och att du ska få slippa värken i framtiden!

Svar: Tack!
viskningen.blogg.se