Att allt ibland bara rasar samtidigt

En kommentar
Hej min vän. 
Jag behöver dig nu. Finns du? Lyssnar du?
 
Jag har precis varit på psykiatrin. 
Det var en trafikolycka. Det var värre än en schablonbild över katastrof. Det var uselt i kvadrat. Det var ett stort jävla misstag. 
 
För det första så ligger det granne med min mamma. Jag fick träffa en läkare som var absolut allt annat än jag hade hoppats på. Hon var... Ingenting. Det var som att hon var ett skal. Det fanns ingenting där. Hon var bara genomskinlig. Hennes röst blev överröstad av den tickande klockan. Hon hade inte dragit för gardinerna så jag satt på bottenplan och tittade rakt ut på gatan. Bara hoppades att ingen i min familj skulle gå förbi. Som kronan på verket står det en vissen blomma på bordet mellan oss. Allvarligt talat? Hur i hela jävla helvetet tänker hon? Jag brukar inte ens svära. Men orden räcker liksom inte till. 
 
Jag blev iallafall uppsatt på kö till psykolog. Tack och lov. 
 
På väg hem kände jag mig ledsen. Ringde M. Hon lyssnade och förstod. Sen frågade jag varför hon undvikit mig. Hon sa att hon var nykär. 
 
Jag orkar inte. Det gör så jävla ont att hon försvunnit. Jag fattar att ingenting känns viktigare för henne just nu. Men jag trodde att hon visste bättre än att utsätta mig för det. Jag menar inte att hon ska låta bli att träffa en man. Men att inte prioritera fem minuter med mig under den senaste månaden... Jag trodde att hon förstod att just det gör extra ont i mig. Jag kan inte förklara riktig för dig varför. Men jag har mina skäl. 
 
Jag känner mig så ensam. Det gör ont. Jag orkar inte. Det är för jobbigt. 
 
Tack för att du orkade läsa allt. Jag hoppas att det blev lite begripligt. Har aldrig skivit ett inlägg här så snabbt. Och mina tårar gör skärmen suddig. Tack för att du finns. Ta hand om dig och dina nära. 
 
1 Liss:

skriven

Nej vilken jävla skitläkare! Hoppas verkligen inte du behöver träffa henne igen. Det känns jobbigt nu men du klarar dig igenom det här, du är stark och du är inte ensam även om det kanske känns så. Jag vill bara att du ska veta att jag finns här och lyssnar. Kramar!

Svar: Jag är så tacksam över att du finns! Kram!
viskningen.blogg.se