Jag har inga ord. Jag har bara ångest. 
 
Gårdagen är en dimma. Tog lugnande och ett glas vin på kvällen. Minns att jag undrade varför det inte hjälpte. Minns också allt konstigt jag gjorde igårkväll. Det är som att vakna från en dröm. I drömmen var det helt normalt att kunna flyga. Inte förrän man vaknar inser man att man inte kan flyga. Kanske kan det få vara okej att dessa dimmiga dagar får flyta förbi. Imorgon åker jag till Stockholm. Äntligen. 

Att inte vara vaken

Allmänt En kommentar
Jag har inga ord. Jag har bara ångest. 
 
Gårdagen är en dimma. Tog lugnande och ett glas vin på kvällen. Minns att jag undrade varför det inte hjälpte. Minns också allt konstigt jag gjorde igårkväll. Det är som att vakna från en dröm. I drömmen var det helt normalt att kunna flyga. Inte förrän man vaknar inser man att man inte kan flyga. Kanske kan det få vara okej att dessa dimmiga dagar får flyta förbi. Imorgon åker jag till Stockholm. Äntligen. 
Hela min värld rasar samman. Samtidigt äter något upp mig inifrån. Helvete

Att drunkna

Ångest Kommentera
Hela min värld rasar samman. Samtidigt äter något upp mig inifrån. Helvete
Jag behöver verkligen skriva av mig. Kompis, lyssnar du?
 
Den här dagen har varit tuff. Igår fick jag ett besked som nog var bland det sista jag behöver just nu. Det landade inte förrän i förmiddags. Vad det innebär. Jag är fruktansvärt skör just nu. Jag vet inte varför mitt liv alltid tycks vara såhär. Varför alltid upp och ner? Varför går precis allt åt helvete samtidigt? Jag är så ensam i det här. Den enda som förstår mig är M (och psykologen då). M är också den enda jag inte kan prata om det här med. Det är M som gör mig illa. M har fattat ett beslut som skakar om hela min värld, så som min värld skakades när jag var liten. Mina fötter har aldrig stått stadigt på jorden. 
 
Jag hade bestämt mig för att inte kontakta psykologen eftersom jag ändå tyckte att jag mådde bättre. Det blev att jag ringde henne ändå och det är jag stolt och tacksam över. Jag håller på att lära mig att be om hjälp. Det är en av få saker jag faktiskt kan göra för att förbättra mitt mående just nu. Jag kan inte räkna med M längre. Jag behöver hitta andra vägar. Andra stöttepelare. 
 
Kompis, tack för att just du läser det här. 
Tillsammans är vi mindre ensamma.

Att rasa ihop

Allmänt En kommentar
Jag behöver verkligen skriva av mig. Kompis, lyssnar du?
 
Den här dagen har varit tuff. Igår fick jag ett besked som nog var bland det sista jag behöver just nu. Det landade inte förrän i förmiddags. Vad det innebär. Jag är fruktansvärt skör just nu. Jag vet inte varför mitt liv alltid tycks vara såhär. Varför alltid upp och ner? Varför går precis allt åt helvete samtidigt? Jag är så ensam i det här. Den enda som förstår mig är M (och psykologen då). M är också den enda jag inte kan prata om det här med. Det är M som gör mig illa. M har fattat ett beslut som skakar om hela min värld, så som min värld skakades när jag var liten. Mina fötter har aldrig stått stadigt på jorden. 
 
Jag hade bestämt mig för att inte kontakta psykologen eftersom jag ändå tyckte att jag mådde bättre. Det blev att jag ringde henne ändå och det är jag stolt och tacksam över. Jag håller på att lära mig att be om hjälp. Det är en av få saker jag faktiskt kan göra för att förbättra mitt mående just nu. Jag kan inte räkna med M längre. Jag behöver hitta andra vägar. Andra stöttepelare. 
 
Kompis, tack för att just du läser det här. 
Tillsammans är vi mindre ensamma.